påsk

 Mina små kycklingar har varit med så pass många år att de börjat se utvecklingsskadade ut. Men det gör väl inget! De är så jävla söta. Var och varannan av dem borde besöka frisören, men vad gör nu de.

GLAD PÅSK!

Började på topp men halkade på ett bananskal och föll ner snabbare än vad jag hade tagit mig upp.

Rubriken syftar på mitt bloggande. Jag kände mig så sjukt fantastiskt inspirerad och bloggsugen då jag skrev inlägget. Jag tänkte ''Nej nu jävlar, nu jävlar ska det bloggas i princip varje dag, flera gånger om dagen''. 

Men det är väl kört om man bara tänker den tanken en dag och sedan glömmer bort den. Är hemma nu i min 2:a. Vaknade för någon timme sedan och har just ätit frukost. Så nu sitter jag och smygkollar ner i min kaffemugg som skriker passiv och funderar över varför jag har mjölk i kaffet. Jag brukar dricka svart, med två sockerbiter i som jag låter smälta så att det är gott och sockrigt längst ner i muggen då jag shottar den sista skvätten. Nu sitter jag med en jävla pissljummen kaffe som vrålar att jag ska hälla ut det för det smakar så sjukt konstigt.

Har förövrigt färgat håret igen vilket absolut inte är en nyhet. Men det är mest som ett smörpaket nu så jag ska flyga i duschen nu eller sen. Jag har även börjat kolla en serie vid namn Black Sails, please watch, it's so good it's ridickilous. Före den förstnämnda serien plöjde jag igenom Versailles, som var sjukt jävla skit bra. Två serie tips i ett och samma blogg inlägg.

Är man en livslös serienörd eller en sjukt bra tipsbloggare?

Nej nu ska jag slå ut min kaffeskvätt och hälla upp en ny kopp svart kaffe. Hörde även rykten om en korvgrillar dag ute i skogen. 

Verkligheten som modifieras till en annan verklighet.

Såklart jag har tid att blogga då det händer något som de flesta brukar använda som ett spel att få uppmärksamhet. Jag gör inte så mycket om dagarna nu eller de kommande 4 veckornas dagar. Jag kommer mestadels befinna mig på hemma fronten och stirra i taket. Det vill säga om jag inte kommer på något vettigt att fylla min vardag med. 

De senaste 48+12 timmarna har jag befunnit mig i mitt barndomshem. Tyvärr ett hem som nu för tiden känns mer som ett litet hospital/fängelse. Det är inte någonstans jag vill stanna och där med förflyttar jag mig idag till mitt nuvarande boende som mirakulöst känns mera som ett hem än det här. Trodde aldrig att jag skulle finna något annat boende som en mer hemmafront än det här. Men tydligen kunde jag det och det är nog där jag vill vara.

Jag är alltså sjukskriven 4 veckor nu (kan bli mer). Det är knät som slackar igen. Alltid, alltid mitt underbart vackra knä som ställer till min vardag. Trots mina kortvariga 19 år på jorden är det operation numero dos jag nu har genomgått. En ny vänstersidig artroskopi. I och med det här så kan man väl kanske säga att livet stannar upp i sisådär 4 veckor. Jag har 4 veckors övertid jag får göra vad jag vill med och vad ska jag göra. I mellan åt har jag funderat på några nya tatueringar kanske. Nu då jag ändå inte vistas runt smittosamma sjukdomar, för mycket starka medel och oförutsedda personer så kanske jag kan unna mig ett stort färgglatt öppet sår någonstans på kroppen. Sedan har jag även funderat över min rehabilitering. Tänk om jag skulle förbereda mig mentalt på att faktiskt träna upp hela kroppen, rehabilitera hela mig själv i samband med allt och inte sedan bara återgå till den där jävla lata snigeln jag alltid varit. Kanske jag rent utav sätter av med godsakerna också. Alla dessa jävla bördor. Ungefär som engelsk-relaterad rehab.

Här sitter jag då. I ett kontor som är inrett till ett enda syfte, betala räkningar. Skrivandes på ett tangentbord som inte alls lyder och är oerhört svårt att skriva på. Beklädd med ett bar hotpants jag bott i de senaste dagarna, ett ben lindat i elastisk binda, håret i en fin tofs som alla tonåringar hade på 90-talet, en tröja som säger att man ska dricka med en vårdutbildad för säkerhetsskull. Som jag helt i ärlighetens namn ogenerat ska meddela att jag köpte till mig själv som julklapp. Även till min bästa vän som jag inte sett på något som känns en evighet. 

Nu tror jag nog att min novell, roman, berättelse, sagostund, haiku-dikt här fick en punkt. Ta det som en poesitrudelutt ur min ack så modifierade verklighet.

De finska smålejonen behöver definitivt en blogguppdatering!

Länge sen sist! Har inte så mycket att meddela än att jag ännu befinner mig i extas efter gårdagens match. Jag vet att nätet fylls av spam som behandlar ämnet JVM nu just. Men snälla, snälla, snälla. Matchen den var så jävla bra! De tre senaste matcherna gällande våra favoritlejon har var så jävla grymma. 

Tack, tack, tack och åter tack för några fantastiska dagar. Nu ska jag återgå till att dricka mitt glögg i -24 grader och njuta av denna underbart vackra dag.

Hejhej alla som fortfarande tittar här titt som tätt!

Mina dagar rullar på som vanligt, arbetar, är med vänner, utforskar livet nu som då samt bostadssparar. Hur lillvuxet lät inte det där?

I alla fall ska jag tjata om det där som jag alltid tjatar om då jag återvänder till bloggvärlden. Det har hänt så mycket som ni missat så jag vet inte alls var jag ska börja, vad jag ska berätta eller vad vi ska lämna utanför bloggen.

Den här gången väljer jag dock att lämna allt utanför eftersom jag inte har orken att sitta och skriva en hel roman om vad som hänt de senaste månaderna. Jag mår bra, ser ut som jag sett ut i gud vet hur många månader, gör de saker som en vanlig människa gör som just gått ur skolan och valt att tillfälligt inte studera vidare.

Jag möblerar om i lägenheten emellanåt, jag äter dålig mat och allt för sällan, jag arbetar the bubble-butt off me som är allt för otränad, jag har tankar på att skaffa ett gymkort, jag snurrar runt i min favoritkille Jef som alltid tar mig fram snabbt och säkert dit jag ska, jag hänger med min soulmate Emma, jag gör barturner i Vasa (Vilket kanske dock kan vara en lögn), jag planerar en sjukt amazing Halloween dräkt, vem gör inte det den här perioden på året liiixååm? I och för sig kommer den säkert bara bestå av röd karamellfärg, en tröja och byxor. Jaa, jag vet inte vad jag annat gör. 

Jag bara är antar jag... Men det är väl ändå en superbra början på mitt vackra sabbatsår?

Tänkte titta in en snabb sväng för att uppdatera er med lite dåliga sommarbilder!

Min dator har gått och blivit så jävla långsam så vid varenda användningstillfälle får jag bara lust att slänga ut den på vägen så att någon lycklig bil med aggressionsproblem får chansen att köra över den. Ända gångerna jag trycker på den är då jag ska höra på musik eller betala räkningar. 

Har inte tagit så jätte mycket bilder i sommar, lite tråkigt nog, men några få finns väl.

Hejhej! vet att det varit en stund sedan  jag bloggade senast... Men har för tillfället beslagtagit Emmas Pad medan jag väntar på att hennes ögonfranförlägning är klar. Jag bjuder därför på en selfie som jag troligen glömmer radera från iPaden... I alla fall arbetar jag 100% på ett åldringshem på obestämd tid framåt, dessutom är det sommar och mycket händer. Det är därför som bloggen samlar damm nu just... Men jag brukar ju oftast återkomma runt vintertid så ni lär nog se mer av mej! Syns när vi syns, men det är inte slut, så titta gärna in med antingen jämna eller ojämna mellanrum :)!

Mera, mera, mera, bara kommer mera examensbilder. Men det var roligt, fina minnen.

Men jag har nog andra bilder också! Här är några från då vi firade min födelsedag, bilder på några presenter och några få finisar från Stockholmskryssningen. Den sista bilden föreställer mig och min moster som mer eller mindre ofrivilligt var tvungna att tömma avföringen ur dasset vid vårt älskade skär igår. Någon ska är ju tvungen att tömma det, man kan ju lika bra ta saken i egna händer, so we did.

Sedan så ni vet är det en grymt fasthållande tradition att man ska klä sig så fult som möjligt på villan. I och med att man dessutom tömmer dasset ska denna tradition expanderas mer, mer, mer. Nu är jag kissnödig, hörs och syns då vi hörs och syns.

något nytt?

I Fredags fick jag äran att kalla mig själv för Närvårdare. Nu har jag betyget i hand, yrket i skick och som det nu ser ut arbete ett år framöver. Känns superskönt. Kommer troligen mera bilder senare, från dimmissions kaffet. Mamma var inte så bra på att ta bilder vid själva dimmission, de flesta är suddiga! 

Nu just pryder en hel del rosor min lägenhet. Känn er ärade att få ta en titt.

Som sagt, ni får mer bilder då jag har dem! Idag har jag spenderat den större delen i en bil på väg upp från Åboland. Har varit på en kryssning till Stockholm, åkte på Söndag efter att ha firat examen både Fredag och Lördag! Har inte pustat ut sedan dess. Har inte riktigt hunnit pusta idag heller. Direkt jag kom hem städade jag upp här, duschade och sedan åkte jag mot Helsingby där vi firade min födelsedag, som råkar vara idag, med familjen. Jag tog hem mina examenspresenter och då jag kom hem städade jag lite till.

Någon dag den här veckan blir det väl släktkalas.

Så med andra ord är jag samma gamla vanliga Lina, bara att jag är 19 år och examinerad närvårdare!

Det är lite stressigt nu. O-ja. Har inget desto mera att uttrycka här. Snart är jag utexaminerad, det är mycket som ska planeras osvosv. 

Annars så gråter jag också blod. Finland åkte ut ur VM. Skulle vilja låna Komarovs favorit uttryck, det är väl helt okej. Men det känns inte så helt jävla okej. Visstvisst, domare hit och domare dit, blablabla. Orkar inte berätta om alla deprimerande tråkiga tankar jag har kring det hela. Jag blir ju bara så ledsen.

Dock är ju ryssarna kvar, med en anländande Ovechkin. Heaveeeen exists after all. Tippar på ett galet Canada mot ett aggressivt Ryssland i finalen, please do. Det skulle vara en så grymt jävla awesome match att se. Vinner inte mitt lejonhjärtade Finland ska fan Ryssland få ta hem segern.

Jag leder ju vad-tippningen inom familjen, lite extra cash sitter aldrig fel! 

Tack och adjö för mig denna underbara lördagsdag.

Ligger ner bäddad i min älskade soffa. Har förflyttat sängtäcket samt några kuddar och bäddat ner mig som om jag skulle få betalt för det.

Snoret hänger, halsen piper och hostan tjuter. Thank God. Dock existerar ingen feber. Än.

Iklädd xxl-tröja och knästrumpor släntrar jag omkring i min lya idag. Snart är det dags för mat, ugnspotatis, mustapekka sås och broilerfile sitter inte helt fel en dag som denna.

Ända jag har tänkt på den här månaden är Finlands ishcokeylag, Rysslands ishockeylag och Komarov samt 71. 

Nej nu ska jag fixa lite mat och unwrap my wrapbed.

lately

Bjussar på lite småbilder från dagarna som gått. Orkar inte skriva så mycket denna sorgliga regniga måndag. Men jag har det bra som vanligt, livet rullar och skolan är snart över. Idag var första dagen i skolan detta år faktiskt! 12 veckors praktik är över och nu blir det att sitta vid skolbänken fram till 28:nde Maj då hatten sätts på huvudet!

Blir många egobilder här nu tycker jag! Men har inte använt telefonkameran på en stund och tagit bilder på mitt liv. Idag är jag ledig, vilket känns sjukt skönt, det fina vädret håller fortfarande i sig, awesome. Så nu ska jag och Emma köra upp till Oxkangar för att umgås med Sara en sväng!

shit

Snacka om att vara glömsk. Utan att ljuga, skämta eller komma med undanflykter, jag hade helt jävla ärligt glömt bort att jag hade en blogg fast jag mer eller mindre har bloggat sedan -09.

Men hej på er! Här sitter jag och diggar musik på en väl utvald stol i min lya. Vardagen ser inte ut som, Roparnäs, hem, mat, sova, Roparnäs, hem, mat, sova mera! Nu är det Pixne, hem, mat, sova and so on. Jag trivs faktiskt! Ganska bra. Men jag har väldigt svårt att förstå dock. Jag har inget att relatera till då det kommer till drog-, och/eller alkoholmissbruk. Jag förstår lidandet i alla fall och kan sympatisera och visa empati till människor som varit med om traumatiska saker, förstå hur svåra tider är och komma med råd. Men jag är inte ens till närheten av att förstå ett missbruk. Hur det känns att vara så hårt fast i något att det är allt man tänker på och hur det är att leva med en sjukdom som du brottas med sekund för sekund.

Det är det som är det svåraste. Men som den människa jag är idag, utan ett missbruk i bakgrunden och utan någon närstående som varit fast i ett missbruk kommer jag aldrig att kunna förstå fullt ut. Det kommer ingen annan människa heller. Därför är det tur att de har varandra och andra runt sig som förstår. Känns inte riktigt som att jag kan bidra med så mycket, men ska försöka så gott jag kan!

Annars så slutade jag rätt så tidigt idag för jag agerade taxi. Så nu har jag faktiskt gett mig själv tid till att städa. Jag har tjatat och tjatat om att jag borde dammsuga i säkert 2 veckor. Idag blev det en grundstädning här hemma! Vilket är asnice.

Vet inte vad jag ska göra fredagen till ära. Tror i alla fall att jag ska spendera någon minut med familjen eftersom min älskade bror är hemma från Sverige, har inte sett honom sedan nyår-ish!

Kastar in ett snabbinlägg. Ska snart till läkaren på en undersökning som tar sisådär en timme. Har haft ganska fullt upp de senaste dagarna, bytt möbler hemma, byggt möbler, utgång som jag inte gjort på flera månader känns det som, sytt om en klänning, städat och blablabla.

Idag har jag äntligen min första lediga dag. Nio dagar i sträck, nio jävla dagar i sträck har jag haft morgonskift. Utan en ända paus. + att jag i tisdags hade ett kvällsskift efter morgonskiftet.

Som sagt, idag har jag ledigt. Vaknade runt 8 första gången idag och var hur pigg som helst. Jag var rädd att det skulle hända då jag gick och la mig igår. Min kropp har blivit så van med att stiga upp den tiden, eller egentligen 6. Men 8 är väldigt tidigt också, i alla fall om du har levt under de omständigheterna jag har hela mitt liv. Jag är en sovmänniska. Jag sover länge, jag vill sova länge. 10-11 anser jag vara tidigt och att jag vaknar 8 på en sovmorgon betyder att jag är i obalans. Så jag tvingade mig själv att sova en stund till, resulterade i att jag vaknade runt halv 12 nästa gång. 

Då steg jag upp, tog med smutskorgen och hoppade i bilen. Så nu sitter jag vid mitt andra hem och funderar på ifall jag ska köra hemåt eller stanna här än en stund. Jag har funderat lite idag på vilka nackdelarna är med att inte bo här.. Tänkte jag skulle lista några för ert intresse.

• Duschen. Helt klart duschen.
• Värmen i huset, eld värme är så mycket annorlunda, så mycket mysigare och så mycket bättre.
• Alla de intressanta snacksen man kunde hitta i skåpet och aldrig sett förr, samt bli positivt överraskad
• Maten. Mammas och pappas mat, den är väl bra.
• Att bli lite uppassade, men ändå inte för mycket
• Saknar den där känslan då man är överlycklig över att få vara ensam hemma. Den är inte lika uppskattad längre.
• Katten, katten, katten och katten. Katten överlag. Katt.
• Mitt rum, är trots allt uppväxt i det.
• Helsingby, vackra, vackra Helsingby, finare by har ingen sett.
• Wi-fi. Det är inte överskattat. Det är behövligt.
• Vinylskivor. Underbara vinylskivor. Så mycket bättre ljud, så mycket mera känsla, så mycket mäktigare, så mycket mera av ALLT! Vinylskivor.

Har äntligen fått upp en massa tavlor, fått min soffa och beställt lite möbler till vardagsrummet! Nu är det bara en ordentligare tv som fattas och några småsaker. Little by little börjar det här stället kännas som mitt alldeles egna för en obestämd permanent tid. Känns så jävla bra. Tidigare har jag bara haft en liten känsla av att, jaa-a, här har jag mina saker, några lånesaker som ska lämnas tillbaka, mina kläder, mina skor och mina böcker. Men nu börjar det kännas lite mera som hemma. Tavlorna är uppe, soffan är inslussad, köksbordet är smutsigt, det är smulor på diskbänken och allra bäst, skrinnskorna ligger innanför dörren. 

Har snart löst mitt hårproblem och som det känns nu, har jag bestämt mig för att ta ett mellan år. Ingen skolstress, inga inträdesprov, inga felsteg och ingen press. Känns skönt. Måste troligen leta arbete och ligga i, men som det känns nu är det lite smått awesome. Eget ställe, egna val, egna pengar, egen mat, EGEN TOALETT.

var över till grannen och fyndade lite en dag

awesome bilder as fuck.

lately

... Har jag varit på rea och fått mig en långkjol! Funderat över stora livsfrågor som handlar om vilken hårfärg jag ska bemöta nästa gång. Har jag även haft sällskap av tre brudar, gjort mat, smuttat vin och spelat massvis med kort. Jag har även spenderat mucho time vid Roparnäs. Varit ute och gått, vilket jag inte gjort på år och dar. Har jag spenderat tid i min egen lilla villa och bara tagit mig igenom dag efter dag. Inget nytt på min livsfront och inte heller så mycket att berätta!

Sov ända till 11-12 tiden idag. Väldigt, väldigt välbehövligt om jag får säga det själv! Har hunnit med att städa lite, göra mat och duschat. Är ledig idag på grund av att jag börjar klockan 7:00 på lördagsmorgonen. Får även en övernattningsgäst idag. Linn kommer hit, har inte sett henne på någon vecka så ska bli roligt!

Imorgon kommer även Sara och grannen över. Så då ska jag, Emma, Linn och Sara fixa till någon överdrivet bra instagrams bild middag. Kommer bli skoj!

Keep your head up, keep your heart strong and be true to yourself.

Vet inte. Låg här hemma och funderade lite på hur vi one by one faller för vad och hur samhället vill att alla ska vara nu för tiden.

Det är fel på dig själv om du sticker ut, det är fel om du inte sticker ut för då gör du som alla andra vill att du ska göra, det är fel att ha en åsikt och det är absolut helt jävla värdelöst att vara utan en åsikt. Hörs du hörs du för mycket och har du ingen röst hör inte någon någonting och du betyder automatiskt ingenting. Ser du annorlunda ut är du oerhört oattraktiv i andras ögon, men ser du ut som exakt alla andra är du bara någon som liknar någon annan. Visar du inga känslor är du hjärtlös, gråter du hejdlöst har du för mycket. Har du något har du absolut något du inte förtjänar, men har du ingenting så har du dig själv att skylla. Tycker du si och tycker du så, så är det alltid någon jävla tagg på din lilla ros till åsikt. Har du några nya kläder som ingen har är du helt jävla mode-omedveten, men har du något alla har, ja då har du tammefan härmat någon. Delar du åsikt med någon, good for you, du måste ju vara helt jävla hjärntvättad av den personen som hade åsikten först. Lever du är du död, men är du död lever du. Det är antingen eller på allt. 

Har du för mycket av en sida eller för lite av en sida, står du ut ur mängden och är långt ifrån accepterad och det finns inte inom ramarna vi skapat att du ska få vara accepterad heller. Men har du måtta med allt, du har inte för mycket och du har inte för lite, ja då är du som alla andra. Som alla andra som föll, one by one.

Vi blir alla one by ones förr eller senare eftersom ramarna blir mindre och mindre samtidigt som kraven blir större och större samt psyket dör sekund för sekund, vilket reducerar kraften till att vara tillräckligt stark för att vara sig själv och inte en one by oneare.

Glömde jag säga att jag passade på att ta lite bilder idag för att jag hade tid och ork? Det här är alltså jag då, inte för lite av mig, men ändå inte för mycket. Dock tillräckligt mycket för att döma och tillräckligt lite för att inte veta ett smack om mig.

One by one.

ECT?

Som jag redan nämnt några gånger tidigare har jag några veckors praktik framför mig. Eftersom jag går utbildningslinjen mental- och missbrukarvård har jag en uppdelad praktik. I de kommande 6 veckorna kommer jag befinna mig vid Roparnäs med personer som lider av något mental-relaterat. De resterande 6 veckorna har jag ännu ingen aning om var jag ska befinna mig eftersom jag inte fått något besked från skolan än. 

Än så länge trivs jag och det är roligt att se något annat för en gångs skull och få 'arbeta', uppleva något som jag alltid varit intresserad av och som jag brinner för. Eftersom vi har tystnadsplikt på exakt alla ställen vi praktiserar på får jag inte berätta allt för mycket. Det ni vill veta får ni läsa in er på eller ta reda på med några andra metoder än att jag berättar det. 

Jag har i alla fall fått vara med på en ECT-behandling. För er som inte vet vad det är så innebär det en behandlingsmetod innehållande elektroder och elchock. Det används främst mot depressioner och sägs koppla det som är 'fel' i hjärnan och 'bryta' depressionen. Man vet inte riktigt varför det fungerar. Det är dock individuellt och fungerar endast på ett x-antal människor. Man kan ha behandling några gånger, med jämna mellanrum eller en en gångs behandling.

Jag vet inte hur pass långt jag ska skriva det här inlägget, jag ska försöka göra det lite kort eftersom jag redan hunnit skriva en hel del.

Men det var roligt att få erfara och det väckte såklart en hel del tankar. Jag tänker inte ljuga för er och säga att det inte fungerar, för visst på något sätt fungerar det för vissa och gör så att de mår bättre så det är ju trots allt en effektiv behandling. Men min första tanke då jag såg det var "Hur kan man göra så här mot en människa?". Jag tyckte inte att det kändes mänskligt att stå och se på då någon får en elchock. Dock är det så att personen är ner sövd, varken känner eller minns det efteråt, så det plågar inte dem. Jag må vara lite av "old-school" och tro på att om man bara vet vad man ska säga, man vet vilka frågor som ska ställas och man vet hur man ska hantera en situation, man har bra patientkontakt, det vill säga en bra relation, litar på varandra och finns där till 100% så kan man bryta vad som helst. 

Det kanske låter långsökt att säga så. "Allt reder upp sig genom att man pratar". Men är det inte så då det gäller det mentala och psyket? Klart mediciner och behandlingar hjälper, men sist och slutligen så det som fått en människa förstörd är väl mänskliga relationer. Jag vet att mentala problem kan uppstå för vem som helst, varken dålig barndom eller inte. Men oftast har det något med relationer att göra och upplevelser.

Det är är trots allt min åsikt. Jag förstår och vet att det hjälper, men jag känner mig trots allt väldigt kritisk mot detta.

Aldrig förr har jag haft så här problem att hitta bilder. I år har jag verkligen tagit rekord i att inte ta bilder på mig själv! Har letat, letat och letat bilder, äntligen hittade jag några. Vissa oseriösa och vissa seriösa men det här är allt jag har att erbjuda från 2014.

Listan är på kommande. Har svarat på alla frågor, men ska bara sätta till några bilder och fixa till inlägget lite så publicerar jag det senare någon dag då jag hinner!

jag vet, jag vet, jag vet.

Det blir lite tid över åt bloggen och jag har dessutom inte gjort den årliga listan jag har gjort två år i rad i slutet av varje år. Jag har heller inte gjort ett collage om hur jag förändrats uteseendemässigt som jag gjort något år?. I alla fall, så ska jag försöka ha lite tid över någon dag så att jag hinner med det. Jag sätter inte ner lika mycket tid på bloggen som jag gjorde förr, det kan man även se resultatmässigt om man går igenom hur många inlägg jag gjort på ett år.

Här är i alla fall länkar, en från 2011, en från 2012 och en från 2013 om hur mitt år då sett ut. Jag är medveten om att svaren oftast är samma men det är bara för att det är samma lista, borde hitta en ny..

2011

2012

2013

Har inte varit lika aktiv med kameran år 2014 som de tidigare åren. Men jag ska försöka se vad jag hittar. Idag började även praktik på Roparnäs. Berättar mer om mina dagar, jullovet osv. när jag har tid!