Memories

Ni vet den känslan då man hör en låt och blir påmind om en tid som man vet att man aldrig kommer att få uppleva igen, en tid som en gång var och är förbi.

yesterday I told you about the blue blue sky..

En kompis som man hade, som man ännu skulle ha kvar, om man skulle ha skärpt sig. Sagt rätt saker. Inte gjort som man gjorde. Man ångrar många saker i livet. Jag har gjort mycket som jag ångrat, but life goes on. Barndomsvänner, jag antar att det är det bästa minnet man kommer ha genom livet. I'm a fucking poet, dear. Jag minns ännu då vi låg på trampolinen, eller jag låg, men du sprang runt mej och sjöng And all that I can see, is just another lemon-tree.

Jag kanske ångrar lite vad jag sagt, och tänker tillbaka, och frågar mej själv, varför? Varför gjorde jag så, och varför sa jag det?. Men sen då jag tänker igen, så finns det en känsla som säger: Det är inte samma person.

Innerst inne är det väl ändå det, men jag tror vi växte ifrån varandra. Iallafall från min sida. Det började kännas som att jag inte kände personen längre, som att det inte var samma person. Det var från min sida. Men jag har ingen aning om vad den andra personen kände.

Men. Även fast jag gjorde som jag gjorde. Kommer jag alltid finnas där. Alltid hjälpa om du behöver hjälp. Jag finns till och med där om du vill kasta skit på mej. IDC. Du bad om förlåtelse, men fick ingen förlåtelse tillbaka. 

Varför?

Joo, jag hade inget att be om förlåtelse för. Jag kanske var omogen, but what the hell. That's just me. Som du sa, ''Det mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta''..

Du är en gud. Iallafall i mina ögon.Ville bara du skulle veta.

Men som sagt. Jag tror vi växte ifrån varandra. That's it. Inget annat. Du är förlåten. Men vi växte ifrån varandra.

♥dej.

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see is just a yellow lemon-tree
I'm turning my head up and down
I'm turning turning turning turning turning around
And all that I can see is just another lemon-tree