haha, dont judge! ja jag har med datorn ner till helsingfors, men jag kom faktiskt på den otroligt smarta iden att jag tar med den för att se en massa filmer och ha rolit i bilen, sen utökade jag mina hjärnceller och kom på att jag faktiskt kan använde internet-delning eftersom att jag har det underbara uppfinningen 3g internet på telefonen! så då tänkte jag att jaa, jag kan faktiskt slänga in ett vackert bil-foto och lite snabb bloggning!

vi startade runt 9 tiden och nu är vi på väg ner till helsingfors, så fort vi kommer fram styrs bilen mot hotellet där vi (läs jag) fixar oss och sedan styr stegen mot en restaurang med svin god mat, eftersom jag idag bara ätit någon jävla kaninmat (sallad). Efter det söker vi väl oss mot olympia stadion där bruce springsteen mycket stressigt väntar på mej för att få börja spela! håller väl ungefär på till halv 12 tiden, och de väntar sig 43 000 pers.

imorgon blir det ingen shopping i stan, utan det bär av upp mot ikea och drakan! på ikea ska jag slösa bort 120e på nya finfina möbler så att jag får inreda mitt lite barnsliga rum. vid drakan ska jag träffa min superglada storebror, som just återvänt tillbaks från loma, men visst ska jag dit för det!

tänkte att jag först skulle visa er ett par sjukt snygga, fruktansvärt glittriga och lysande silver tights som jag tydligen samlat på mej under årens gång! hur pinsamt är inte det, nej, dom åkte ut.

sen tänkte jag att jag skulle visa er hur otroligt tomt det är i mina klädskåp nu, är nästan rädd att öppna dem. bilderna blev lite slarviga och suddiga, eftersom jag ska börja leta mej mot sängen nu och inte har tålamod att ta bättre! för imorgon, imorgon bär det av mot huvudstaden för andra gången på det här sommarlovet! ska nämligen och spana in självaste snyggingen bruce springsteen och gala med i några av hans låtar!

hoppas ni har det finfint och får en massa moln och ösregn och att jag har 25grader + och skinande sol!

tänkte bara meddela att städning är över nu. från 18:32 till 21:30 var jag plågad med kläder upp över öronen, nu har jag endast några enstaka plagg + att jag hittat 160euro, not bad. Får inte glömma bort att Isabelle gjorde mej sällskap en längre tid mitt i städningen och åt upp min geisha låda! finfint med fin besök!

nu hörni ska kläderna rensas! bort med gammalt, och in med nytt.. eller, det nya kommer förmodligen om två veckor då jag tillsammans med de bästa brudarna drar iväg till hesa över den dag för att shoppa plånböckerna toma!

alltid bra med lite musik uppiggning på bloggen, varsågoda!

sovde över hos emmis inatt tillsammans med de andra brudarna, lina och emma. åskvädret dundrade och blixtarna slog ner utan pauser, jaa, behöver väl inte säga mera om det eftersom varenda kotte spammar om åskvädret i korsholm-vasa kretsarna, så gissar ni alla vet allt om det. vi gjorde inte mycket, otroligt roligt hade vi, mer behövs inte berättas om kvällen och natten! nu ska jag ta en välförtjänt dusch efter att ha suttit och haft 3avsnitts marathon av ouat..

btw. min blogg suger, men det är ju trots allt sommarlov!

hade tråkigt så jag tog bilder. blev inte så nöjd, men tänkte jag kunde liva upp bloggen med en bild där jag dessutom har en super snygg solbränna som syns perfekt.

haha guud, blev så dålig på bild idag

igår var jag till stan med mamma, fick några nya tröjor, ett bälte och en mascara, eftersom min gamla gjorde så att jag fick uppsvälda, röda och svidande ögon. Nu just sitter jag och inväntar en efterlängtad pizza som mamma meddelade hon skulle beställa på hemvägen, vaknade sent idag igen, borde börja svänga tillbaks dygnet nu. Ska inte göra så mycket idag, förutom att det kanske blir ett snabb varv på stan före jag styr kosan mot gymmet med Lina! nu kom mamma hem och min mage låter som en gris. hungrig är ordet, hejdå!

idag har jag inte gjort ett skit, mest suttit och latat mej framför datorn, beror väl på det otroligt dåliga vädret och på min sena upp-vakning idag! snart drar jag iväg mot stan för att inhandla nya kläder hoppas jag.

nonii, idag bär det av mot taklax till jimmys huse, där vi drar föris och sedan vidare till faggen! åminne var sådär, har varit roligare, börjar bli tråkigare och tråkigare, mindre och mindre folk, kill me.

bild från emmis insta!

igår kom jag, emmi och emma på att göra en spontan grej, så vi körde till köklot där emmis villa är, lina kom lite senare dit också, där simmade vi, pratade om allt, åt och spelade kort!

ikväll bär det av till åminne-ungdomsdans! ungefär det roligaste evenemanget som brukar vara på sommaren, skit nice! före åminne, är jag antingen hemma och blir dit skjutsad av mamma, eller så far jag till emmis med emma emmi och lina och betalar extra buss-pengar för att slippa till åminne..

jag har otroligt tråkigt nu just, så smätt en jävla massa frågor åt mej i blogresponse nudå!

svarar på nästa vad som helst, bara att fråga en massa random skit, oseriöst, seriöst, dont give a shit, bara frågaa :D

part1

part2

part3

...jag har fortfarande lika svårt att besöka huset han bodde i, eftersom att han inte längre finns där. Om jag besöker det väntar jag bara på att han ska hoppa ut ur något rum, komma springande runt knuten eller något annat. Jag kan inte se på gamla bilder och inte tänka på minnen och det gör det jättesvårt att skriva den här texten som jag gör.

 Begravningen har redan varit och den dagen var den tuffaste jag gått igenom i hela mitt liv. Men ändå den vackraste. Känslan jag hade när jag for dit på morgonen var obeskrivlig. Jag hade ont överallt, jag led, tårarna svek mej och jag ville inte finnas till. Men känslan när jag for hem var helt annorlunda. Jag kände mej glad, stolt och som om jag hade frid. Det var en konstig känsla, jag hade släppt honom. Jag hade släppt honom fri, jag mådde inte längre lika dåligt, utan jag hade funnit frid som sagt, jag visste att han nu har det bättre och att jag på något vis, hur svårt det än är, kommer ta mej ur det här och att jag en dag kommer att vara stolt över att jag känt denna underbara människa och att jag fått chansen att leva med honom i åtminstone 15 år. Om han är fri är också jag fri och det har hänt nu han flög ut ur kyrkan, han försvann, hans själ släpptes iväg och samtidigt som han flög iväg tog han med sig den största delen av min smärta. Den här berättelsen är en hyllning till den bästa människan jag känt i mitt liv och den bästa människan jag någonsin kommer att ha känt. Jag kan stolt säga och jag säger det dessutom med glädje, han var min morfar. Den bästa människan som någonsin kommer att ha existerat på denna jord var min morfar, han uppfostrade mig och gjorde mig till en stolt människa och till en kärleksfull människa. Han gjorde mig bättre och han gjorde mig hel, samtidigt som han totalt slet sönder mej genom att försvinna ur min värld. Han var bäst och jag älskade honom över allt annat.

 Jag kommer att klara av det här och jag kommer att gå vidare. Men den här tomma känslan jag har inom mig kommer aldrig att försvinna eftersom det är ett hål, en kammare, den kammaren han bodde i, där han hade planterat sin rot. Den platsen kommer alltid att vara ledig, ingen kan någonsin fylla igen den, jag vill inte heller ha den igen fylld, jag vill ha den tom. Den har mer värdighet då. Den tomma platsen inom mig betyder något, den är inte bara tom, det är den plats där världens bästa, snällaste, roligaste, humoristiska människa som någonsin funnits har varit och det är den plats han lämnade efter sig och där hans minnen nu ligger. Älskade morfar tack för att du var du och för att du var min morfar och ingen annans.

det här var sista delen. hoppas verkligen att nån läste så jag inte laddade upp hela bara för att ingen skulle läsa.

länge sedan jag bloggade nu! men har faktiskt inget att skriva om, gör bara normala saker som man brukar göra på sommarlovet. Har tyvärr inga bilder, för jag är inte så aktiv med kameran just nu. Men lite om min vecka nudå: 

har inte gjort mycket, varit med kompisar, varit med min solf-kusin, kört otroligt mycket, svängt på dygnet och haft förjävla roligt, varit i stan, karperö, malax och solf och på fredag gäller åminne-ungdomsdans, där det ska festas loss, och sedan på lördag blir det faggen!

börjar bli de sista dagarna nu snart. suger.

ärligt talat så saknar jag mitt långa, mörka hår sjukt mycket!

Euphoria är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse och bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger, till exempel amfetamin eller ecstasy.


man börjar ju lixom fundera vad svenskarna menade med låten..

Idag har jag:
-varit till gymmet och svettats som en gris med lina, mamma och linas mamma
-fått ubervackra brännblåsor efter att jag bränt mej i solen
-hört på sjukt bra musik
-sett en film
-tagit det otroligt lugnt.

this is my cat, my cat is amazing

finfint

the amity affliction chasing ghosts

“Will they remember my name when I’m gone? When they know what I did was so fucking wrong? Put the steel to my wrist - lost the breath in my chest, just to forget all the wrongs I had left. I took the exit, left my friends in the gutter; left my life right behind me - left myself, left it all, not a falter not a stutter, not a note, and now? There’s Nothing at all. Are you at all haunted by memories past? Are you ready to make this one breath your last? Is your chest so heavy you’re ready to leave, Or are you just hoping that someone will grieve? And now we roll on… I’m gone now, I don’t remember much, I just know that I would have been better off if I had stayed, spoken to a friend, let my heart keep on beating and not given it all up for the grave. There’s no one there on the other side there’s nothing more than what I had. There’s no ghost left to haunt you so you know I’m still here, just the end of my life nothing left here at all. There’s no memories here, just the regrets of the dead, please don’t follow my footsteps - cherish all you have left. There’s no one there on the other side, (there’s no one there on the other side) there’s nothing more than what I had. There’s no ghost left to haunt you. There’s no ghost. There’s no memories here, just the regrets of the dead, please don’t follow in my footsteps - cherish all you have left.”


vackert.

Sitter här med topp och bikini, redo att gå ut, men eftersom det regnar stannar jag inne. Sitter dessutom här med en supersnygg röd bränna. Känns finfint att se ut som en tomat över hela kroppen. Det var finfint väder på skären, det var hela 49 grader på verandan som alltid blir överväldigad av sol på sommaren, men på bryggan var det inte precis kallare.. Vi gjorde inte så mycket, vi låg mest på bryggan, läste kalle anka, simmade hur många gånger som helst, fångade småfiskar som är en stor tradition för mej och isabelle, var ute och rodde i roddbåten och gummibåtarna. Ni vet, vi gjorde mest såna där vanliga skäre saker. 


Ikväll bär det av mot emmi för att fira henne med alla andra sköna brudar! Grattis emmi till hela 16 år ! :)

har bara chillat de senaste dagarna ungefär, avslutn. av novellen kommer väl om ett par dagar om ni vill läsa den. Igår var min sista arbetsdag, nu har jag och lina organiserat alla 12 000 papper i alfabetisk ordning och kopierat dem, så nu är jag fri hela sommaren! känns himla skönt att få sova hur länge jag vill och bara slappa hela dagarna. Men inte riktigt för mycket slappning blir det, jag har faktiskt tagit mej i kragen och skaffat gym-nyckel, och projekt beach-body 2013 är i full gång! 

har varit med lina idag hela dagen, började med ett långtråkigt tandläkarbesök och sen bar det in mot stan med lina för att hitta de perfekta gymskorna, kom hem med ett par billiga nike. Har även stekt på verandan vid lina, cyklat, åkt longboard osv, och varit till gymmet en sväng. Idag blir det att gå sova i realistisk tid och sedan stiga upp runt 10 tiden imorgon och hoppas på strålande sol för att sedan lägga mej i solen. Sen bär det av mot villan med Isabelle och moster (?), där kommer jag stanna i ovetande många dagar. Eller, inte längre än till lördag då jag ska på sjukamp till vackra bruden emmi som fyller 16!

så, med detta blogginlägg meddelar jag alltså att jag inte vet när nästa gång jag bloggar är. Alla helgar är redan bokade fram till skolans början, det känns ganska nice egentligen samtidigt som det känns lite jobbigt med allt som händer. På veckodagarna ska jag iallafall bara steka och chilla super mycket! 

fick btw internatplats vi YA, trodde absolut inte att jag skulle få, så är super glad över att jag får flytta ut i veckodagarna och leva 'för mej själv'. Ska bli jätte roligt!

har inget att säga, men här är iallafall en bild från igår!

sitter här med min nya jävligt stora kaffemugg och dricker oboy , tack för den brudar! funderar på att gå ut en sväng och sola, men vet inte riktigt om jag har lust eftersom det blåser ganska mycket idag och himlen är fruktansvärt molnig, och jag som har så lätt att frysa kommer antagligen ligga där och darra.

och tack för festen igår guys, även fast någon var så pass idiotisk och tog stuff för 30e och sedan gömde ölburkar i hela huset, känns ju jävligt nice att ni är så pass pålitliga. Förutom det hade jag iallafall super roligt.

part1

part2

8 februari hände det. Jag satt på en finsklektion och mamma ringde. Jag hade redan haft en konstig känsla hela dagen. Dagen hade varit tung och jag hade inte alls haft lust till någonting, dagen hade gått slött och den hade varit lugn, alldeles för lugn. Jag visste redan vad det var när hon ringde. Jag förstod redan då, jag förstod det som jag inte ville förstå, ibland önskar jag att jag var yngre, så liten så att jag inte skulle förstå vad som hände och vad jag gick igenom och vad jag nu just går igenom för den delen. Hon sa de tre orden i telefonen. ”Morfar är död”. Det hade hänt. Han hade gått bort, smärtan var över för honom, han var fri, han behövde inte lida längre, han mådde bra. Men nu började istället smärtan för oss, för oss som stod honom nära och för oss som fortsatte leva. Nu hade vi en svår tid framför oss, ännu svårare än vi redan haft, den satte oss på prov, den satte mej på prov och den perioden håller på ännu och den kommer aldrig sluta. Jag minns att jag hoppades på att han skulle dö, att han skulle slippa lida, var jag en dålig människa för att jag ville att han skulle dö? Kanske vissa skulle uttala sig om att jag var det, men frågar du mig skulle jag svara nej. Han skulle ju i alla fall bli fri då.  Jag lämnade skolan bakom mig den dagen och åkte till sjukhuset till hans rum för att ta farväl av honom. När ja trädde in i rummet såg jag honom, på den där vanliga sängen. Men alla sladdar var urkopplade och han var inlindad i ett vitt tyg, han hade ännu ett vitt tyg virat runt huvudet så att inte munnen skulle vara uppe, han var gul i ansiktet och hade en röd ros på magen. Det var hemskt att se men samtidigt skönt, han hade som sagt inte ont längre. Han hade i alla fall haft mormor bredvid sig de sista andetagen han hade tagit. Hon hade suttit bredvid honom och hon hade haft hans hand i sin. Hon hade suttit på hans högra sida, där hon alltid hade varit, både på bröllopsfotot, där de sov och de 4 veckorna han hade spenderat på sjukhuset.

 Begravningens datum bestämdes samma dag han hade gått bort. Det blev 17 februari jag tror det skar lika mycket i allas hjärtan när vi fick höra att det var den dagen det gick eftersom 17 februari alltid hade varit ett speciellt datum. Det var en dag som har firats så länge jag minns, en mycket speciell dag och en dag som alltid kommer att förbli speciell. Det var hans födelsedag. Han hade sagt att han inte ville att vi skulle fira honom i år. Förlåt morfar, men vi gjorde det ändå. Han dog som en 73-åring men blev begravd som en 74-åring, det gör honom lika speciell som den där dagen. Han dog alldeles för ung också, han skulle kunna leva ännu idag till och med 10 år framåt, men så blev det inte och det är jag ledsen över. Jag skulle mer än gärna spendera mer tid med honom till och med bara en dag! Bara jag skulle få det hade jag varit nöjd. Jag skulle säga allt åt honom, allt som jag inte sa då han ännu var vid liv. Jag skulle säga det jag skrev på det lilla brevet jag lade i hans kista. ’’Jag har aldrig sagt jag älskar dej åt dej, jag antar det är på grund av att vi är dåliga på att visa känslor åt varandra i vår släkt. Jag har aldrig sagt åt dej att du var min favorit.’’ De sista orden jag sa till honom då han ännu kunde tala och sitta upp var, ’hejdå moffa, sköt om dej!’ Han svarade tillbaka, ’’tack det samma’’ och så knäppte han med fingrarna för varje stavelse och gav det där lilla sneda leendet han brukar. Det var för minst 3 veckor sedan.